Karlskogas och Lindesbergs lasarett i fara

kommentaren loggaÄnnu en liten nubb, eller är det en fyrtumsspik (?), i Karlskoga lasaretts likkista kanske är inslagen. Sommarstängt BB under samordning, och ledning av BBadministrationen i Örebro för fjärde året.

Det är intressant att notera att det inte beslutats om sommarstängning utan det avsevärt bredare begreppet samordning.

 

För att verkligen förstå vad som händer måste man gå några år tillbaka i tiden då den politiska debatten om storregioner i landet var som hetast. Överallt i landsting och regioner pågick förberedelser och ränksmidning för att flytta fram positionerna inför sammanslagningarna.

Också i vårt län tog det fart. Det gällde att inte ställas utanför eller slukas upp av Uppsala, Västra Götaland eller kanske hamna som ett bihang till Västerås. Raskt snickrades strategin med länskliniker ihop där USÖ blev det självklara navet medan utbygdslasaretten i Lindesberg och Karlskoga kom på undantag.

 

Så fort organisationen satt sig kom nedprioriteringarna slag i slag. Ingen sjukhuschef i Karlskoga, BB sommarstängdes, psykavdelningen Boängen stängdes, akutmottagningen i Karlskoga prioriterades ner och en del vårdavdelningar stängdes med överbeläggningar som följd.

De investeringar som beslutats på politiskt håll med ombyggd akutmottagning och utökad operationskapacitet verkar inte utnyttjas fullt ut. Förhållandena på Lasarettet i Linde känner jag inte så väl men är liknande.

 

Under den här tiden var jag ersättare i regionfullmäktige och också ordinarie ledamot under 2018. Då fick jag en liten inblick i den stora och komplexa verksamhet som Region Örebro Län är med ungefär nio miljarder i utgifter för verksamheten.

Självklart är det inte vare sig lätt eller givet hur en sådan bred och stor verksamhet ska styras, men att som regionsstyrelsen överlåta allt till tjänstemannakåren, med en lång men vag verksamhetsplan där koncentration och centraliseringar är ledord, kan inte vara rätt. Iallafall inte om man vill ta verkligt politiskt ansvar för verksamheten och HELA länet.

 

Jag har varit på fokusmöten där kapplöpningen med Akademiska i Uppsala diskuterats, neddragningsförslag av läkarjour presenterats och problem med privata vårdgivare uppdagats. Där har jag hört klinkchefer berätta hur ”kul det är på arbetet”, att läkare står i kö för att få börja hos oss.

När jag sen lyft på täcket visar det sej bero på att de erfarna, redan anställda, läkare som protesterat mot länsklinikerna, tvingats bort med hot och med hopplösa förändringar av sina tjänster.

Regionens framgångsfaktorer är har det sagts, visioner, att skapa lust, vilja och sammanhang för medarbetarna. Vid samtal med några anställda vid Karlskoga o Lindesberg visar det sej vara tvärt om. Den stenhårda tystnadskulturen motsäger detta mycket tydligt. Kallas ibland ”management by fear”, eller som i Finland, ”management by perkele”.

 

Nu har den politiska organisationen ändrats men länsklinikerna består. Ingen utvärdering har gjorts och det är lätt att tro att den politiska organisationens förändring bara är till för att tysta kritiken.

 

Faktum är att nedprioriteringen fortsätter av de mindre lasaretten. Den ovan nämnda översynen av jourverksamheten i regionen pågår, och det planeras för en centralisering av även den. Genomförs det rakt över kommer det förmodligen bli omöjligt att upprätthålla såväl BB i Karlskoga som de båda akutmottagningarna utöver den på USÖ. Det kan bli de slutliga spikarna i kistlocken för de båda utbygdslasaretten som akutsjukhus.

Då återstår bara en framtid som specialiserade vårdcentraler, kanske med viss operationskapacitet. Med tanke på miljardutbyggnaden av bland annat operationssalar på USÖ är även det senare osäkert.

 

Det är en felaktig väg att gå med avlövning av såväl Lindesberg- som Karlskoga lasarett, och framförallt ska det inte ske på det sätt som nu är på gång. Utan politiska beslut, av bara farten, sen landstinget bytte namn till region och trimmades inför storregionbildningen som inte blev av.

 

I E


Skriv ut   E-post